Livet på gården blir inte alltid som man har tänkt. Förra veckan, inom loppet av 6 dagar, förlorade vi bägge våra avelssuggor i två helt olika sjukdomar.
Den första hade ett utdraget förlopp där vi trodde hon hade repat sig men insjuknade rätt så fort igen och fastän råd och medecin från veterinären så blev hon så pass dålig att vi kom till en gräns där jag kände att det var bättre att hon inte behövde kämpa mer.
Den andra insjuknade en kväll då vi såg att hon inte alls var matfrisk men var annars normal. Då jag gick ut på morgonen efter och skulle utfodra dom så låg hon med uppsvälld mage i boxen så kontakt med veterinär togs och dom kom ut till gården för en undersökning och medecinering. Vi höll koll på hon under dagen och när jag sen på kvällen går ut för att göra kvällsfodringen så hade hon svällt ännu mer och såg ut att vara smärtpåverkad, fastän smärstillande från veterihär. Så medans jag har telefonkontakt med dom jag köpt grisarna av för att få mer tips vad jag kan göra så tog hon sitt sista andetag. Allt inom loppet av 24 timmar.
Prover är skickade från bägge grisar till analys för att säkerställa vad det är som gjort att dom dog. Men det finns ingen misstanke om att det skulle vara smittsamt.
En ljusglimt i det hela är dock att kultingarna som vi fått av bägge suggorna blir bara större och rörligare. Dom tar sig större friheter som att inte alls bry sig om elstängslet och utforska hela gården. Gärna runt huset och på den framtinade gräsmattan. Nåja, till slut blir dom nog så pass stor att det är trynet deras och inte ryggarna som tar i eltråden. Då hoppas jag att dom lär sig läxan.
/Robin