Att få sitta i tystnad och fundera är välbehövligt, våra egna tankar försvinner så ofta i all stimulans vi utsätts för, och omedvetet kan det bli så att vi undviker våra egna tankar, våra egna behov.
Här på gården har vi tagit en tid för att fundera, fundera över utvecklingen på gården, över allt jobb som krävs och hur vi ska förhålla oss till detta utan att köra över oss själva, familjen eller glädjen i det vi nu är på gång med.
Vi strävar mot att kunna sälja produkter i en småskalighet och unik kvalitet. Där djuren föds, växer upp i naturlig takt, slaktas och förädlas på samma ställe – med inga mellanhänder. Mina tankar leder direkt tillbaka till en dåtid, när varje gård hushöll med sina odlingar och med sina djur. Då, när man tog tillvara på varje liten del av djuret, för att inte något av djuret skulle förkastas i onödan. Då såg man värdet i maten, tacksamheten över att bruka den mark som ger en mat, tänk att vi kan bidra till att närområdet får produkter som andas helhet och tacksamhet.
Om vi idag tänker på all mat – grönsaker – frukt – bönor – alternativ till kött – köttdetaljer och andra produkter som har transporterats långväga så finner vi ytterst få produkter som vi faktiskt hittar i närområdet.
När man då står där i affären och tycker att priserna är höga, då ska man tänka till vilket enormt arbete och engagemang som står bakom dessa, speciellt om det är småskaliga och lokala tillverkare som oftast besitter en enorm passion och ett stort engagemang.
”Att arbeta är slitsamt, det gäller bara att finna det slitsamma arbete som ger något värdefullt tillbaka”
Det har varit en riktigt tung höst och vinter minst sagt med tanke på all snö som kommit, vi har i omgångar grävt fram hagar och galten hann med ett besök hos gyltorna när vi inte riktigt hade planerat hagarna ordentligt (när vi dessutom var bortresta så våra gårdsskötare fick lotsa tillbaka honom =)
Så nu hoppas vi att det inte kommer kultingar tidigare än vi planerat, här ett kort för någon vecka sedan och grisarna vadar sig fram i snön.
Det finns en vikt i att slita och låta saker gå tungt ibland, hur ska man annars kunna känna de där lyckoruset när det lättar. Nu blickar jag fram mot 2018, med mindre snö (hoppas jag) och mer arbete på gården. För varje gång jag kommer ut till djuren eller får ta mig tiden att vara kreativ och och möta alla gäster i Raggsjöliden eller tänka över hur utvecklingen Grön Hälsa och Rehabilitering går så vet jag att det är rätt, det är såhär jag vill leva och arbeta och ingenting annat, det värmer i själen!
Vår absolut bästa julklapp i år var när äntligen hönorna börjat värpa igen efter ruggningsperioden =)
/Malin